Nu har Europas mest kraftfulla kärnkraftverk varit i gång i snart en vecka.
Det tog 18 år att framställa och hela projektet har genomsyrats av problem.
Och notan: 11-12,4 miljarder dollar, motsvarande 105-118 miljarder kronor, gör att kärnkraftverket kvalar in på en top 3 över världens dyraste byggnadsprojekt någonsin.
I själva verket sträcker sig historien om Finlands kärnkraftverk i Olkiluoto (ONPP) långt tillbaka i tiden. Reaktorn togs i bruk den 16 april 2023, för bara en vecka sedan, startade sin resa redan 2000.
Nu, äntligen: en fjäder i hatten för Finland – och en garant för framtida energi.
Men vilken gigantiskt nota för kalaset. Summan varierar något beroende på källa, men att det blev mycket, mycket dyrare än beräknat är ingen tvekan. Projektet budgeterades till cirka 3 miljarder dollar (28,5 miljarder kronor), men landade på en bra bit över 10 miljarder dollar. Enligt många källor ”norr om” 12 miljarder dollar.
Det fanns ett antal vägar som den finska regeringen kunde ha slagit in på för att förverkliga detta energibehov. De kunde förlita sig på sovjetisk import av kol och naturgas, eftersom Finland själva hade liten eller ingen inhemsk kolproduktion vid den tiden. Men även för 50 år sedan sågs detta som ett smutsigt och ineffektivt sätt att ge värme.
Kärnkraft skulle bli lösningen.
Olkiluoto kärnkraftverk är visserligen inte Finlands första kärnreaktor; Det var Lovisa kärnkraftverk, som slog på sin första reaktorenhet 1971 och den andra 1972. Men landets andra reaktoranläggning i drift behövde fortfarande försörja stora delar av Finlands energinät med ren, kolfri el.
Beläget vid Bottniska vikens strand på Olkiluoto i västra Finland, skulle ONPP:s två första reaktorer vara en välsignelse för finsk infrastruktur i sig.
Dessa dubbla reaktorer, aktiverade 1974 respektive 1975, har ett särskilt intressant märke av kokvattenreaktorer (BWR) byggda av det svenska ASEA, nu en del av Westinghouse Electric Sweden AB. Denna typ av klyvningsreaktor packar en kärnklyvbar kärna bestående av uranpellets i metallbränslestavar i ett stort reaktorkärl. När denna klyvbara kärna väl har sänkts ner i en stor cylinder och omgiven av en neutronmoderator, vanligtvis grafit, för att hålla reaktionen stabil, pumpas en ström av destillerat vatten genom reaktorhärden. Detta skapar ånga som fångas upp genom enorma turbiner och omvandlas till användbar el. Hela tiden kan kärnkraftskontrollstavar monterade på toppen av kärlet sänkas eller höjas för att ändra reaktionshastigheten efter behov. Det är en realtivt enkel arbetsmetod.
Mellan de två reaktorenheterna skapade Olkiluoto ut imponerande 2 500 MW termisk energi. Detta motsvarar ungefär 890 MW användbar el mellan de två ursprungliga reaktorerna. Det är till och med jämförbart med produktionen av BWR från rikare, mer resursrika västeuropeiska och nordamerikanska länder som byggdes ungefär samtidigt.
ONPP:s tredje reaktorenhet producerar hela 4 3000 MW termisk energi och imponerande 1 600 MW nettoanvändbar el från ett enda 526-tons reaktorkärl.
Finland använder mer el per capita än något annat land i Skandinavien. Så i december 2000 ansökte den finska regeringen om tillstånd att börja bygga ett skräddarsytt tredje reaktorkomplex på anläggningen i Olkilouto. År 2005 godkändes projektet officiellt. Finska TVO-företaget valdes som huvudentreprenör.
Med en radikalt annorlunda konstruktion än de två första reaktorerna var den så viktiga enhet 3 en högsta prioritet för den finländska inhemska energipolitiken. Som en del av projektet togs internationella samarbetspartners från Areva NP-gruppen, ett samarbete mellan Siemens från Tyskland och det franska företaget Areva, till Finland för att övervaka konstruktionen av en enda tredje generationens tryckvattenreaktor (PWR). Till skillnad från BWR håller tryckvattenreaktorer vattnet pumpat genom härden under högt tryck för att förhindra att det kokar. När detta vatten når en icke-trycksatt ångkammare, skapar den överhettade ångan en mycket häftigare produktion av termisk energi.
Men det fanns ett problem under ytan. När framstegen inom projektet började ta fart kom problemen. Med uppgift att sköta operationen sålde Siemens 2009 sin andel på 33,3 procent i Areva NP-gruppen tillbaka till Areva, som blev den enda utländska tillsynsmannen för verksamheten tillsammans med den inhemska TVO. Nu under det nya namnet Framatome sålde företaget av sin kärnreaktorverksamhet till franska Électricité de France S.A. Hela tiden plågade en till synes oändlig rad av planerade överskridanden av slutdatum för projektet.
Till slut beslutades det att behålla Siemens involverad i ONPP:s tredje reaktorprojekt som en strikt underleverantör som bygger anläggningens turbinhall. Hela tiden ökade det beräknade aktiveringsdatumet för reaktor nummer tre från 2010 till någon gång före 2015. År 2020 fastställdes uppskattningen någon gång i februari 2022. Det skulle ta till april 2023, 18 år efter att projektet startade, för att slutligen få Olkiluotos online och ansluten till det nationella nätet.
Varje sändning av använt kärnbränsle från anläggningen kommer att föras in i en specialtillverkad förvaringsbehållare som är resistent mot stötskador och läckor. Dessa kapslar kommer att förvaras djupt under jorden på plats vid anläggningen där de kommer att övervakas dygnet runt för att säkerställa att inget radioaktivt material sprider sig.
Med potentialen att driva hem och företag över hela södra Finland, inklusive Helsingfors, borde det vara ganska uppenbart hur viktigt det nya och förbättrade kärnkraftverket Olkiluoto kommer att vara för ett land som behöver ett eller annat sätt att värma upp sina hem på vinter. Med en hotfull rysk björn som hotade att frysa hela Europa i vintras med avstängningar av nat-gasledningar, kunde den inte ha kommit online vid en bättre tidpunkt.
Källa: Autoevolution
