Kan artificiell intelligens (AI) hjälpa mänskligheten till en form av odödlighet?
Kan vi i framtiden prata med en död vän eller familjemedlem?
Med hjälp av AI kommer det snart att vara möjligt att bygga så kallade ”nekrorobotar”, kopior av människor som har levat, skriver forskning.se.
Det där som är skrivet ovan är ju en alldeles svindlande tanke. Nu ställer sig många forskare frågan: vill vi detta? 2021 meddelade Microsoft att de hade tagit patent på ett datorprogram som ska kunna träna upp en chatbot, baserad på uppgifter om enskilda personer. Enkelt uttryckt: ett program som är tänkt att kunna prata med människor genom text eller röst. Om personen är död eller levande spelar ingen roll.
Detta kan möjliggöra att döda människor ”återuppstår”, i varje fall i den digitala världen.
Microsoft kallar detta kloner, alltså kopior, skriver forskning.se.
Data från en person, till exempel inlägg som finns på internet, matas in i programmet så att chatboten lär sig om personen. Så här säger Stefan Larsson, docent i teknik och social förändring vid Lunds tekniska högskola i artikeln på forskning.se:
– Det handlar om att träna upp AI-funktioner. Har man data från en person, till exempel hur den beter sig i text, är det möjligt att bygga en bot som för sig som den personen. Vissa av dessa botar kan säkert vara meningsfulla, men de utmanar också vår syn på vad som är lämpligt.
Kan vi med hjälp av AI i framtiden få kontakt med nära och kära ”på andra sidan graven”?
– Juridiken för hur döda människors information hanteras är svag och svår att tolka. Dataskyddet är till exempel inte utvecklat med ett sådant skyddsbehov i åtanke. Samtidigt är sorgearbete och hur vi hanterar de döda en väldigt privat sak som snarare styrs av sociala normer och kulturella föreställningar.
Stefan Larsson leder just nu en forskargrupp om AI:s roll i samhället. Han fortsätter:
– Det finns fall där man har tränat en bot att låta som en död familjemedlem för att komma åt pengar. Ett annat exempel är en sydkoreansk kvinna som byggde en bot för att ”återuppliva” sin döda dotter i en virtuell verklighet. Men vem har egentligen rätt att ta dessa beslut och vad händer om inte alla är överens?
Det finns många frågor kring detta. En central fråga är såklart: vad får sociala medier-plattformar, som har tillgång till en persons data, använda den till? Och hur ser vi människor på problematiken med att låta sociala media-aktörer och andra samla så mycket information om oss – nu när AI är på intågande i denna digitala värld?
En annan person som uttalar sig om detta i artikeln är Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han har forskat på ”konstgjord intelligens” och dess gränser, försökt analysera de hot och möjligheter med AI. Han har skrivit en bok i ämnet: ”Being with the Dead: Burial, Ancestral Politics and the Roots of Historical Consciousness” .
– Längtan att hålla kvar döda i livet är en uråldrig strävan. Så fort en ny teknik har dykt upp har man börjat fundera på hur man kan använda den för att kommunicera med döda. Det dröjde till exempel inte länge efter att man uppfunnit fotografiet innan man började att ta bilder av de döda och när man lärde sig att spela in ljud insåg man snart att det var ett sätt att spara dödas röster, säger han till forskning.se.
Hans Ruin menar att detta kan bli en del i vårt sorgearbete. Ett minnesalbum. Men inte mer än så.
– Att leva med en människa är att åldras med henne. Mycket av det som nu sägs och skrivs om vad en framtida AI kan göra är än så länge fantasier, medan de som verkligen kan tekniken är mer försiktiga i sina förutsägelser. Det finns ingen anledning för tekniken att själv ta över någonting. Den har ingen vilja eller inneboende syfte. Det är viktigt att vara realistisk när man tänker på framtidens teknik, säger han till forskning.se.
